Konstverken som visades under utställningen Träskbiennalen 2016 på Art Lab Gnesta.
Foto: Emanuel Hallklint
Afrodite rör sig mot grumligare vatten – Ingela Ihrman
I en vit skumhög ligger en jättemussla, utan skal men med blå, lysande läppar och tunna, transparenta hinnor. Ur en högtalare ljuder berättelsen om Afrodite, som med en blinkning till Sandro Botticellis målning Venus födelse,sitter i vågskummet vid strandkanten och övar sig på att bli uppsköljd. Men snart vänder Afrodite ryggen åt de ideal och uppgifter som ålagts henne, hon vill röra och beröras, och väljer en annan väg. Bredvid musslan hänger en blyertsteckning av ett halvkaklat badrum med badkar, och en huvudbonad som tillhör musselmanteln. Jättemusslan (Tridacna gigas) kan bli mellan 1-2 meter lång, och det var under en residencyvistelse inom ramen för Art Lab Gnestas utbytesprojekt Swamp Storytelling som konstnären studerade dem på nära håll håll, snorklandes i Indiska oceanen. Ingela Ihrman har länge arbetat med djur- och växtarter som fått epitetet ”jätte”, arter som kategoriserats som abnorma. Med ett intresse för mötet mellan människa och natur ställer hon frågor om normalitet, sexualitet och kropp.
Foto: Emanuel Hallklint
Mulldjuret – Mikael Lindahl
I något som först framstår som en trovärdig naturfilm får vi följa mulldjurets livsöde under ett år. Berättaren Henrik Ekmans röst är välbekant för många, eftersom han är den som dubbar de naturfilmer som sänds av SVT. Kameran följer mulldjurets fortplantning, jaktbeteende och livsöde ute i sumpmarkerna. Men mulldjuret är fiktion och existerar egentligen inte. Den är ett resultat av Mikael Lindahls studier av naturfilm och dess anspråk på sanning. I dialog med forskare som undersökt hur mänskliga ideal representeras i porträtteringar av naturen leker han med naturfilmsgenren, fakta och fiktion. När filmen, som här, presenteras i ett konstsammanhang ligger den fiktiva tolkningen kanske närmast till hands, men när den visades på SVT ringde tittare in och undrade. Genom att balansera på en tunn linje påminner Mulldjuret om att skärpa sina sinnen och ifrågasätta om det som utger sig vara den sanna naturen, verkligen är det. Om den nu ens existerar.
Foto: Emanuel Hallklint
I björndjurens skog – Hanna Husberg
En bit fuktig björnmossa har flyttat in i utställningsrummet. Där bjuds besökare att slå sig ner och kontemplera björndjuren, de mindre än en millimeter små djur som lever framförallt i vatten och mossa. Hanna Husberg har under sin tid som gästande konstnär undersökt infrastrukturer för vatten, bl a har hon intresserat sig för det gamla vattentornet som står på en av Gnestas höjder. Precis som träsket är vattentornet en vattenreservoar, dess funktion är att hålla vatten och på så sätt stimulera liv i sin omgivning. Medan människan konstruerat en komplex teknologisk infrastruktur för att omfördela det vatten hon är beroende av, har björndjuret utvecklat en teknik som tillåter den att stänga av sin ämnesomsättning och i den mån klara sig utan vatten i långa perioder. På en LED-skylt, som ofta använts för att ange valutavärde, rullar en begrundan om organismer, miljö och teknologi. En loopande video i mikroskopisk förstoring visar björndjurets uttorkningsprocess; hur djuret förbereder sig för att temporärt stänga av alla sina aktiva livsprocesser, för att sedan i kontakt med vatten återuppstå. Arbetet, som ställer frågor om gränser för liv, och har genomförts efter möten med Ingmar Jönsson, forskaren som i ett samarbete med European Space Agency skickade upp 3000 björndjur i rymden.
Foto: Emanuel Hallklint
Flowing Place – Kati Roover
I en suggestiv färd genom landskapet rör vi oss ur havet, upp på land och på väg mot staden. Materialet är filmat i de blöta mangroveträsken på Andamanerna, i de torkande mandelodlingarna och de kontrollerade redwoodskogarna i Kalifornien. Människans spår syns överallt, konsekvenserna av vår livsstil märker planeten. Kati Roover har en bakgrund som målare, och har förstärkt de rörliga bilderna genom ett måleriskt arbete med färger. Ljudet av jordens rörelse genom rymden följs av ett dovt muller. Flowing Place är en drömsk elegi, en betraktelse över att stå mitt i en långsam förändring, och ett försök att hantera de oåterkallerliga avtryck mänskligheten står för. Intill videoverket presenteras även en serie grafiska djuptryck: Bleached, där en korall långsamt bleknar bort.
Att vara ensamma tillsammans – Gideonsson/Londré
I mörkaste november gick konstnärerna Gideonsson/Londré ut till var sitt björngömsle (en enkel konstruktion som används av turister för att fota vilda djur) på två sidor om en myr djupt i den jämtländska skogen. De hade med sig likadan utrustning: en sovsäck, en gasolbrännare och lite mat. Där skulle de stanna till dess att någon av dem gav upp. Under tiden i gömslena satt de och skrev brev till varandra; om vad de gjorde, vad de kände och tänkte. Rader ur breven har spelats in och ljuder nu inne i björngömslena, som transporterats från myren till utställningsrummet. Tiden i skogen blev en undersökning av vad isolering gör med sinnet, men också om att dela ensamhet. Projektet presenterades första gången hos Naturum Vålådalen, och är en del av konstnärernas pågående arbete kring utmattning och återhämtning.
Foto: Emanuel Hallklint
Swamp Circle – Art Lab Gnesta i samarbete med åk 8-elever på Frejaskolan
Finns att se på Skolgatan 12, Gnesta.
Under ledning av Art Lab Gnesta och Earth CoLab har alla åttondeklassare i Gnesta fått besöka, uppleva, diskutera och undersöka en mer dold del av vårt offentliga rum – det säregna ekosystem som finns i träsket. Tillsammans med konstnärer och biologer genomfördes fältstudier i performance, musik, tecknande och naturvetenskapliga undersökningar. Insamlingen av material modifierades i en särskilt framtagen app – Laboscope – under workshoparna, och lade grunden för ett vidare arbete som nu presenterats i ett offentligt konstverk utanför Frejaskolan. Swamp Circle är resultatet av vårens workshopar på skolan,där organiskt material från träsket bildar ett kalejdoskopiskt mönster över skolgården.